Helen Gibson

Hollywoods första professionella stuntkvinna. Helen var även rodeoryttare och en av de kvinnliga filmpionjärerna som startade sitt eget filmbolag. Med sina våghalsiga och ofta livsfarliga stunts på film blev hon en inspiration för en generation av kvinnliga biobesökare.

En pojkflicka föds

Fem döttrar och ingen son. Rose August Wenger föds den 27 augusti 1892 i Cleveland, Ohio i USA, till Fred och Annie Wegner, immigranter från den tysktalande delen av Schweiz. Hennes pappa, som är besviken över att de inte fått en enda son, uppmuntrar Rose att vara en tomboy, en pojkflicka.

Rose är sexton år när hon sommaren 1909 får se en Vilda Västern-show. Hon blir så tagen att hon direkt efter frågar hur hon kan få jobb där. Tyvärr finns inga platser lediga men hon blir tipsad om att hålla koll på annonserna i Billboard Magazine. Rose lusläser tidningen veckorna och månaderna framöver tills en annons dyker upp. De söker efter kvinnliga ryttare på Miller Brothers’ 101 Ranch i Ponca City, Oklahoma. Rose skickar iväg ett brev och blir glatt överraskad när ett svar kommer och säger att hon kan inställa sig hos dem den kommande våren. Under vintern sparar Rose varje cent hon lyckas få tag på för att ha råd.

Inom ett par veckor efter att ha anlänt till Ponca City har Rose lärt sig att rida och redan i april 1910 uppträder hon i sin första 101 Ranch Real Wild West Show som sker i St. Louis. Rose har då inte ens fyllt arton år.

(I) was already practicing picking up a handkerchief from the ground at full gallop. When veteran riders told me I could get kicked in the head, I paid no heed. Such things might happen to others but could never happen to me, I believed. We barnstormed all over the US and the season ended all too soon. I was sorry when I had to go home, and could hardly wait to open in Boston in the spring of 1911.

Rodeosäsongen pågår mellan vår och höst. Hösten 1911 slutar turnén i Venice, Kalifornien vilket visade sig väldigt praktiskt för alla ryttare, inklusive Rose. I Kalifornien med sitt soliga väder pågick nämligen filminspelningar för fullt året om. Westerns är den mest populära genren i USA och det behövs ryttare som kan spela cowboys och utföra stunts. Producenten Thomas H. Ince anlitar hela gänget över vintern. Var och en får 8 dollar i veckan och ett boende i Venice, där hästarna har sitt stall. Varje arbetsdag rider Rose och hennes kollegor till Topnaga Canyon där Thomas spelar in sina filmer, en sträcka på 8 kilometer.

Efter vintersäsongen anlitas Rose att spela i så kallade one-reelers, kortfilmer på 10–12 minuter, så lång som en enda filmrulle är. En av filmerna hon medverkar i är Ranch Girls on the Rampage. Lönen har nu uppgraderats till 15 dollar i veckan, vilket anses bra för en nybörjare som Rose. Som många andra cowboystatister fortsätter Rose att uppträda i rodeos mellan filmgigen. En av dem sker på en tävlingsmässa i Los Angeles 1913 kallad ”Standing Woman Race”. Rose imponerar så mycket på en av rodeons investerare att han erbjuder att finansiera en hel rodeoturné med henne. Mannen har en ranch utanför Pendleton, Oregon. Rose beger sig dit för att lära upp hans hästar och lära sig nya tricks.  

Kort efter anländer Edmund Richard ”Hoot” Gibson till ranchen. Hoot är en erfaren ryttare som vunnit ett flertal mästerskap. Rose och Hoot börjar samarbeta och på en rodeo i Salt Like City i juni 1913 sveper de fullkomligt tävlingen på priser. Tillsammans vinner de i alla kategorier. Promotern är dock inte pigg på att betala prispengarna utan tar springnota och försvinner från stan. Rose och Hoot får inte en cent. Några månader senare i september anländer de till en ny ridtävling. Denna gång i Pendleton i Oregon där de bestämmer sig för att ta sitt samarbete till en ny nivå.

Hoot and I had become good friends but had not thought of marriage. However, when we arrived in Pendleton rooms were almost impossible to obtain – people were sleeping in hallways, even on porch benches. When we learned that married couples were given preference, we decided to get married. The result: a landlady gave us her own room.

Rose, som nu heter Gibson i efternamn, och Hoot är tillräckligt framgångsrika i tävlingarna att de har pengar att ta sig till Los Angeles för att söka jobb igen i filmbranschen. Rose hoppar ofta in som statist men ser det inte som ett riktigt jobb, hon är bara glad att få rida deras hästar. Men snart blir det mer än att bara rida. Hon börjar allt mer att anlitas för att utföra stunt som är alldeles för farliga för stjärnorna själva att göra. Det är på det viset hon blir inblandad i The Hazards of Helen.

The Hazards of Helen

Idag räknas The Hazards of Helen till den förmodligen längsta kortfilmsserien någonsin. Totalt 119 tolvminutersepisoder på totalt 23,8 timmar produceras mellan november 1914 och februari 1917. Filmerna om den självständiga, kvicktänkta och påhittiga hjältinnan ”Helen” blir oerhört populära och gör huvudrollsinnehavaren Helen Holmes till superstjärna. Många vill se hur Helen ska ta sig ur de knipiga situationerna som ofta innehåller rusande tåg. Ibland slutar det med att hon räddas av en manlig hjälte men oftast är det Helen själv som hittar sätt att undkomma faran och få skurkarna på fall.

Så kallade ”järnvägsfilmer” är populära och ett tacksamt ämne att bygga korta dramatiska scener kring. Rose anlitas 1915 som stuntkvinna åt Helen Holmes. Det är då, för kortfilmen A Girl’s Grit, som hon utför vad hon kommer anse vara sitt farligaste stunt. Hon ska hoppa från ett tak upp på ett förbipasserande tåg.

“The distance between station roof and train top was accurately measured, and I practiced the jump with the train standing still. The train had to be moving on camera for about a quarter mile and its accelerating velocity was timed to the second. I was not nervous as the train approached and leapt without hesitation. I landed right, but the train’s motion made me roll toward the end of the car. I caught hold of an air vent and hung on, allowing my body to dangle over the edge to increase the effect on the screen. I suffered only a few bruises.”

Efter fyrtioåtta avsnitt blir Helen Holmes sjuk och filmbolaget Kalem Studios ger Rose chansen att ta över huvudrollen för i alla fall två episoder. Så kommer det sig att Rose i april 1915 rider hästar, utför stunts och nu även skådespelar i filmerna A Test of Courage och A Mile a Minute. Filmbolagscheferna blir så imponerade att Rose får ta över helt när Helen Holmes bestämmer sig för att sluta. För att filmseriens namn fortfarande ska stämma får Kalem Studios Rose att ändra sitt namn till Helen.

Som Helen Gibson tar hon över rodret som hjältinna med bravur. Efter några episoder tar hon dessutom mer kontroll även bakom kameran.

I wrote a story for a 1-reeler that I built around a risky stunt. From a wagon standing at a railroad station I detached a team of horses and rode them “standing woman”, in order to catch a runaway train, which was effected by catching onto a rope dangling from a bridge and using it to swing myself from the horses onto the train as it came under the bridge.

Filmbolaget belönar henne med att höja lönen till 50 dollar i veckan. I närmare 70 episoder agerar Helen och riskerar sitt liv för att fånga de mest dramatiska scenerna på film. Detta gör Helen till både ett unikum och en pionjär. På 1910-talet ansågs fortfarande en gift kvinna tillhöra sin man. Viktorianska värderingar är fortfarande i allra högsta grad levande och dikterar kvinnors beteende, moral och möjligheter. Kvinnor får inte rösta, sitta i en jury eller få vårdnaden om sina barn vid en skilsmässa.

Uppkomsten av bilar, flygplan och inte minst filmindustrin sammanföll med kampen för kvinnors rättigheter. Filmens oreglerade barndom öppnar upp för aldrig tidigare skådade möjligheter. Många stuntmän vid den kom från en bakgrund som boxare, cirkusartister, cowboys eller soldater medan kvinnorna snare var dansare, sångare och aktriser. Helen är en av de som förändrar detta. Med sina kunskaper inom ridning och rodeo blir hon Hollywoods första riktiga stuntkvinna. I fullsatta biosalonger får kvinnor möjlighet att se en annan kvinna utföra de mest spektakulära stunts och kämpa mot oddsen varje vecka – och vinna.

I februari 1917 tar det slut. Filmbolaget Kalem tror fortfarande på Helen och skapar en ny serie åt henne, The Daughter of Daring. Men pengarna i produktionen tryter och det tar inte många månader innan de behöver lägga ned. Innan dess hinner Helen utföra en av sina mest kända stunts. I en hårresande scen åker Helen i full fart på en motorcykel efter ett skenande godståg, kraschar genom en trägrind, kör uppför en stationsplattform, genom de öppna dörrarna på en fraktvagn, segla genom luften och slutligen landa ovanpå en vagn på ett förbipasserande tåg.

Helen får ett tre års långt kontrakt hos Universal och spelar in längre filmer åt dem fram till 1919. Det är under den tiden som Hoot kommer hem igen efter att ha deltagit i första världskriget. Hans attityd mot Helen har helt förändrats. En kombination av svartsjuka mot Helens stora framgångar och sina egna som cowboyskådis blåser upp hans ego till den grad att äktenskapet tar slut 1920. Separationen är talande för tiden.

Helen Gibson Productions

Helen har nu tillräckligt med inflytande att likt många andra kvinnliga filmpionjärer starta sitt eget produktionsbolag. Möjligheterna för kvinnor i branschen har börjat tryta i samband med att män börjar inse vilka pengar det finns att hämta där. I oktober 1920 slår portarna upp för Helen Gibson Productions. Samma år får kvinnorna rösträtt i USA, i och med det dör ironiskt nog mycket av suffragettrörelsen och kvinnornas framgångar på arbetsmarknaden. I filmindustrin håller de stora bolagen att äta upp alla småbolag som en efter en blir uppköpta eller ruinerade. Bättre går det inte för Helen.

Innan hon hinner bli klar med sin första långfilm, No Man’s Woman, tar pengarna slut och bolaget går i konkurs. Helen förlorar allt. Hon blir våren 1921 anlitad att spela huvudrollen i The Wolverine vilket gör att livet börjar se ljust ut igen.Filmbolaget är så nöjda att de anlitar henne för en till film men innan inspelningen hinner börja spricker Helens blindtarm och hon läggs in på sjukhus. När bolaget ringer sjukhuset för att kolla när Helen kan vara tillbaka framför kameran skäller läkarna ut dem och säger att Helen kan skatta sig lycklig att hon ens är vid liv. Helen får efter det veta att hon blivit utbytt.

När hon väl tillfrisknat är hon som actionhjältinna gammal skåpmat. Stjärnorna stiger och faller snabbt i Hollywood. På hösten anlitar ett independentbolag henne för en långfilm men de går i konkurs och varken Helen eller någon annan inblandad får något betalt. Även värre är att allt ridande under inspelning gör att Helen behöver läggas in på sjukhus igen. För att ha råd behöver hon sälja sina möbler, smycken och sin bil.

Helen lämnar Hollywood och tar anställning på en vilda västern-show. Där stannar hon i tre år och utför de mest publikjublande trick på hästryggen. 1927 är hon tillbaka på västkusten och är stuntkvinna åt skådespelare som Marie Dressler, Edna Mae Oliver, May Robson, Esther Dale och Ethel Barrymore. Nästan alltid utan något erkännande i eftertexterna. Hon tar alla jobb hon kan få i hopp om att kunna få agera igen i järnvägsmelodramer och westerns. Hoppet uppfylls inte och 1935 gifter hon sig med Clifton Johnson. Under andra världskriget hankar sig Helen fram med statistroller.

En höjdpunkt i livet, och ett första riktigt erkännande på länge, sker 1951 när Universal producerar Hollywood Story om en regissör som bestämmer sig för att göra film om ett olöst mord på en stumfilmsregissör. I en av birollerna dyker Helen upp som sig själv. När filmen har premiär eskorteras hon under galakvällen av en då okänd Tony Curtis. Branchorganisationen The Hollywood Chamber of Commerce ger Helen och hennes medskådespelare från stumfilmstiden varsitt diplom: “For your outstanding contribution to the art and science of motion pictures, for the pleasure you have brought to millions over the world, and for your help in making Hollywood the film capital of the world.” Det blir en kväll Helen aldrig kommer att glömma.

Hennes sista roll blir som statist i The Man Who Shot Liberty Valance (1962) med John Wayne och James Stewart. Under hösten 1961. Helen är då 69 år. Sista tiden av sitt liv lever Helen tillsammans med sin man i Roseburg, Oregon. Hon avlider 1977, 85 år gammal.

Källor

Acker, Ally. Reel Women: Pioneers of the Cinema 1896 to the Present. 1993.

Garner, Bianca. “Spotlight: Helen Gibson, Hollywood’s First Professional Stunt Woman”, In Their Own League. 4 augusti 2020.

Gregory, Mollie. “The Rise and Fall of Female Stunt Players in Silent Movies “, Stuntwomen : The Untold Hollywood Story (2015)

Kornick, Mike. “In Very Early Days : Screen Acting Was Often A Matter of Guts. By Helen Gibson”. Films In Review – January 1968

Moving Picture World (Juli 1916)