Berta Cáceres

I en av världens farligaste länder för miljöaktivister leder Berta ursprungsbefolkningen Lenca i en kamp mot både militär och globala finans- och byggbolag – och vinner. Men priset är fruktansvärt.

Aktivismen i blodet

Honduras är en våldsam och farlig plats att växa upp på under 1970 och 80-talet men Berta kunde inte ha fått en bättre förebild – sin mamma. Berta Isabel Cáceres Flores blir den yngste av tolv barn till María Austra Berta Flores Lopez när hon föds den 4 mars 1971. Familjen tillhör Lencafolket, den största ursprungsbefolkningen i sydvästra Honduras. Bertas mamma är barnmorska och assisterar vid tusentals födslar på den honduranska landsbygden, hon är även aktivist och hjälper och tar hand om flyktingar från El Salvador. Hela Centralamerika är i lågor. Austra Flores engagerar sig också politiskt och blir vald till borgmästare i hemstaden La Esperanza, kongressmedlem och slutligen guvernör för hela området Intibucá. Men hennes arbete är inte ofarligt. På grund av hennes aktivism blir hon en gång kidnappad av en arméofficer. En av Bertas syskon blir också kidnappad och torterad. Deras hus är konstant under bevakning.

Berta har mycket att leva upp till, och inspireras av. Hon börjar engagera sig i politisk aktivism redan som sjuåring. Hon utbildar sig till lärare på universitet och med sin mammas värderingar i ryggen om att hjälpa utsatta människor förvånar det ingen att hon där blir en engagerad studentaktivist. Knappt 22 år gammal är Berta 1993 med och grundar organisationen COPINH (engelska: Council of Popular and Indigenous Organizations of Honduras, spanska: Consejo Cívico de Organizaciones Populares e Indígenas de Honduras). Organisationen är dedikerad till att försvara miljön i Intibucá och kämpa för rättigheterna hos ursprungsbefolkningen, framförallt Lencafolket. Under 1990-talet kämpar Berta och COPINH för urfolkens rättigheter. De bygger egna skolor, hälsovårdscentraler och utbildningscenter. Men en av deras största fokus och engagemang ligger i att beskydda miljön och 2006 kommer Bertas största utmaning hittills.

Rio Blanco behöver hjälp

Samhället i Río Blanco behöver hjälp. Massa maskiner och material har börjat dyka upp i deras stad. De har ingen aning om vad för byggprojekt det handlar om eller vilka som ligger bakom det men de förstår att det på något sätt verkar berör deras flod. En plats av inte bara stor spirituell vikt för Lencafolket, om något händer med floden förstörs deras möjligheter till att fortsätta leva där. Invånarna ber COPINH och Berta om hjälp.

Berta tar reda på att bakom projektet ligger ett samarbete mellan Sinohydra (ett företag ägt av den kinesiska staten), honduranska byggföretaget Desarrollos Energéticos S.A. (DESA) och internationella finansiärer. De har bestämt sig för att bygga en damm, vattenkraftverket Agua Zarca, på floden Gualcarque. Helt utan att meddela Lencafolket som bor där och vars leverne skulle gå under om dammen blir byggd. Stora delar av deras mark skulle bli översvämmat. Berta ger sig i kast med att se till att det inte sker.

Hon drar igång protestkampanjer, organiserar fredliga demonstrationer och lokala folkomröstningar mot dammen och tar ärendet till organisationer för mänskliga rättigheter. Myndigheterna, både lokalt och på nationell nivå i Honduras ignorerar alla protester. Istället fabricerar de bevis och mutar människor för att få stöd för projektet. Läget förvärras rejält för Berta och Lencafolket när en statskupp sker i landet 2009. Korruptionen exploderar fullständigt och den allra sista lilla hänsyn som tagits till internationella föredrag om mänskliga rättigheter för ursprungsbefolkningar krossas helt. För att inte tala om hänsynen till miljön.

Nästan 30 procent av landets yta är öronmärkt för gruvarbete vilket innebär rejäla behov för billig energi. Den nya regeringen börjar godkänna hundratals olika dammbyggnadsprojekt över hela landet. Projekt som är katastrofala för miljön. De gör det genom att privatisera floder, mark och förflytta hela samhällen. Honduras blir en av de farligaste länderna i världen för miljöaktivister. Trots protester påbörjar DESA arbetet med Agua Zarca, en av de första och mest framträdande av projekten. I slutet av 2012 får Lencafolket se hur maskiner förstör deras majs- och bönfält, fruktträd och plantage. Berta bestämmer att det är dags för att sätta hårt mot hårt.

Vägblockaden

I april 2013 organiserar Berta en vägblockad för att hindra DESA tillgång till byggnadsplatsen. Med hjälp av ett noggrant organiserat system för att hålla alla inblandade uppdaterade och ett roterande schema där vänner och familjemedlemmar är på plats några veckor i taget

upprätthåller Lencafolket en fridfull men stark närvaro. Blockaden pågår i över mer än ett år under konstanta avhysningsförsök och våldsamma attacker från militariserade säkerhetsentreprenörer och Honduras väpnade styrkor. Demonstranter attackeras med macheter, utsätts för skam, omhändertas och torteras. DESA har kopplingar till både regeringen och militären men mot alla odds lyckas Berta och invånarna hålla byggutrustningen från arbetsplatsen.

I maj 2013 blir Berta och en kollega stoppade av militären på en liten grusväg i Río Blanco, i västra Honduras. Soldaterna ber dem att gå ut ur bilen och söker igenom bilen. Soldaterna hittar en pistol. Berta vet att den planterats där och de blir också frikända vid rättegången i brist på bevis, men snart efter kallas Berta åter till domstolen för nya anklagelser. Även dessa påhittade. Berta väljer att gå under jorden och hon häktas i sin frånvaro. Plötsligt är hon Honduras mest eftersökta person.

En av anledningarna till att hon väljer att gömma sig är för att urfolksledaren Tomás Garcia, en av Bertas kollegor i kampen, i juli samma år skjutits till döds av soldater under en fredlig demonstration. Tomás sjuttonåriga son skadas även allvarligt. Attackerna mot befolkningen gör att det kinesiska Sinohydra slutligen får kalla fötter och avslutar sitt kontrakt med DESA. I slutet av 2013 har hela dammbyggnadsprojektet stannat av. Då har inget hänt på månader. Gräsrotskampen med Berta i ledningen har lyckats. Åtminstone för stunden.

Kampen har inte bara varit en lokalfråga, världen har sett vad Berta gjort och bestämmer sig för att belöna henne. Goldman Environmental Prize är ett pris som delas ut varje år sedan 1990 till gräsrotsaktivister i miljöfrågor, en från var och en av världens sex geografiska regioner: Afrika, Asien, Europa, öar och önationer, Nordamerika och Syd- och Centralamerika. Så prestigefullt är det att det ofta kallas för det Gröna Nobelpriset. Vilket exakt är vad Berta blir belönad med år 2015. Hon hyllas världen om för sina insatser, ledarskap och mod. På hemmaplan är alla inte lika glada.

Minnet av Berta Cáceres

Agua Zarca är inte den enda kamp Berta är inblandad i men striden att stoppa dammprojektet är både det största och det hon personligen är mest oroad över. I åratal får Berta motta mordhot. Inte bara mot sig själv utan även sin familj och barnbarn. Meddelandena, förföljningarna och trakasserierna slutar aldrig.

I februari 2016 leder Berta en konvoj till Gualcarque-floden för att sätta upp motstånd mot DESA:s försök att kringgå de inföddas rättigheter genom att flytta vattenkraftverket utmed floden. Hon möts av hot och kastade stenar. Kampen är inte över. På morgonen den 2 mars intervjuas Berta av för COPINH:s lokala radio station om vad hon kämpar för.

Energy is not just a technical issue, it’s a political issue to do with life, territories, sovereignty and the right to community self-determination. We believe this is the moment to profoundly debate capitalism and how energy is part of the domination of indigenous communities and violation of their rights … That’s what Lenca communities like Río Blanco are living through right now.

Det blir hennes sista intervju. Efter midnatt samma dag bryter två inhyrda, före detta soldater, sig in i Bertas hem i La Esperanza och skjuter henne till döds. Hon avlider den 3 mars 2016, dagen innan hon skulle ha fyllt 45.

Polisen hävdar först att Berta dödades under ett rån. Det blir tydligt att myndigheterna försöker dölja vad som egentligen hänt. Men för en gångs skull stannar det inte där. Berta var för känd, för betydelsefull. En efter en av finansiärer och företag bakom Agua Zarca-projektet drar sig ur.  Internationella fördömanden av mordet på Berta och människorättskränkningarna i landet leder till att sju män år 2018 döms för dådet. Bertas familj och kollegor är inte nöjda och domen kritiseras för att faktiskt inte döma de som betalat för mordet. I juli 2021 döms slutligen Robert David Castillo, grundare och ordförande för det honduranska energibolaget DESA och före detta officer i underrättelsetjänsten, för att ha beställt mordet på Berta.

Honduras är fortfarande ett av de farligaste länderna i världen för aktivister. Bara sedan Bertas mord har minst 40 andra dödats. Men Berta visade vilken makt gräsrotsrörelser kan ha och att det går att sätta stopp för även de mest korrupta och mäktiga globala företagen. Idag är hon en förebild för miljöaktivister världen om.

Källor

Foto: Goldman Environmental Prize

“Berta Cáceres”, Goldman Environmental Prize

Halkjaer, Erik. “Berta Cáceres har gått under jorden i Honduras”. Amnesty Press. 17 december 2013.

Lakhani, Nina. “Who killed Berta Cáceres? Behind the brutal murder of an environment crusader” The Guardian. 2 juni 2020

“Q&A with Berta Cáceres”, Goldman Environmental Prize, 12 maj 2015