Mária Telkes

Idag vet vi att fossila bränslen inte bara är en sinande källa av energi, det förorenar även Jorden och är en bidragande faktor till klimatförändringar. Allt mer fokus läggs på naturens egna resurser, som vatten, vind och framförallt solen. Men att utveckla sätt att använda oss av solenergi är ingen nyhet. Mária Telkes började göra det för över åttio år sedan, och hon slutade aldrig.

I dåvarande ”De i riksrådet företrädda kungarikena och länderna och den heliga ungerska Stefanskronans länder”, eller Österrike-Ungern som landet oftare officiellt kallas, föds Mária den 12 december 1900 i Budapest. Hon är den äldste av åtta barn till Maria och Aladar Laban de Telkes. Redan som liten är Mária intresserad av vetenskap och trivs i skolan men hennes största kärlek finns ovanför hennes huvud. Solen. Som tonåring läser hon om framtidens energikrav och hennes fantasi fångas av tanken på att hämta energi från solens strålar. Som en av få kvinnor tar hon en kandidatexamen i fysikalisk kemi vid universitetet i Budapest. Fyra år senare har hon bockat av en doktorsexamen i ämnet. Efteråt tar hon jobb som instruktör på universitetet men livet tar snart en snabb vändning.

År 1925 är Mária i USA och besöker en släkting som arbetar som den ungerska konsulenten i Cleveland, Ohio. Under sin vistelse erbjuds Mária en anställning som biofysiker på Cleveland Clinic Foundation för att undersöka energin som produceras av levande organismer. Hon accepterar positionen och immigrerar till USA. Tillsammans med forskaren och kirurgen George Crile uppfinner hon en fotoelektrisk apparat som kan spela in hjärnvågor. För denna prestation utnämns Mária av The New York Times, tillsammans med tio andra kvinnor från olika områden som film och sport, som en av de elva mest inflytelserika kvinnorna år 1934 i USA. Trots att hon vid det laget inte ens är en amerikansk medborgare.

Först 1937, efter tolv år i landet, blir hon officiellt amerikan. Samma år bestämmer hon sig för att rikta blicken mot skyn igen och sin barndoms drömmar: hur man fångar upp solens värmeenergi och använder dess kraft. Hon tar jobb på Westinghouse Electric som forskningsingenjör. Under de följande två åren forskar hon och får patent på nya maskiner som kan omvandla värme till elektrisk energi. Men hon har inte kunnat jobba än med att omvandla just solenergi. År 1939 hoppar hon därför ombord Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Boston och deras Solar Energy Conversion Project. Där fortsätter hon på sin termoelektriska omvandlingsforskning, men den här gången med solen som energikälla.

Under andra världskriget rekryterar USA:s regering Mária för att jobba som en civil rådgivare för Office of Scientific Research and Development (OSRD). De ber henne att ta fram en bärbar metod för att omvandla saltvatten till rent dricksvatten för sjömännen och piloterna som slåss ute i Stilla havet och kan bli strandsatta till sjöss i flera dagar. Brist på dricksvatten är en fråga om liv och död för dem.

Mária utvecklar en lätt och bärbar vattendestillationsanordning, en liten avsaltare som med hjälp av en plastfilm bara drivs av solens värme. Uppfinningen räddar oräkneliga soldater från att dö av uttorkning och blir en del av den militära standardutrustningen. Trots att redskapet är litet så går systemet att skala upp och Márias uppfinning börjar även användas på de amerikanska Jungfruöarna för att hjälpa dem lösa problemen med sin brist på färskvatten. För sin insats tilldelas Mária vid krigsslutet 1945 utmärkelsen Certificate of Merit av OSRD.

Kriget påminner forskarna om ett problem som uppmärksammats under den stora depressionen 1929, många människor har inte råd med de fossila bränslena som behövs för att värma sina hem under vintern. I slutet av 1940-talet, efter krigets bristande och ransonerade resurser, är därför forskarna oroade igen över ett eventuellt slut på bränsle. Solenergi, den oändliga energikällan, verkar som om det kan vara sättet att lösa det här problemet.  

År 1948 börjar därför Mária arbeta på vad som kommer bli ett av hennes mest kända projekt: Dover Sun House. Huset designas av arkitekten Eleanor Raymond och kostnaden på 3000 dollar (cirka 320 000 kr idag) finansieras av skulptören Amelia Peabody. Det är det första i sitt slag, helt uppvärmt av solenergi. Men det system som Mária utvecklar är inte alls som de solpaneler vi använder oss av idag, de är fortfarande många år från att göras möjliga rent tekniskt. Istället är det ett saltbaserat värmesystem hon uppfinner.

Utifrån ser huset som byggs i Dover, utanför Boston i Massachusetts, ut som ett vanligt hem. Det enda som särskiljer huset är att den är kilformad för att bättre kunna samla in tillräckligt med ljus söderifrån. Det görs med arton fönster på andra våningen i söderläge. I värmesystemet passerar solljus genom de stora glasfönstren och värmer luften inuti glasen. Därifrån leds den varma luften vidare till förvaringsutrymmen i väggarna fyllda med salt, en lösning av natriumsulfat. På så sätt blir väggarna i sig värmeelement. På soliga dagar smälter saltet och absorberar värmen så att luften kyls ned i varmt väder. När temperaturen sjunker svalnar saltet och stelnar vilket släpper ut den lagrade solenergin och värmer upp huset.

Systemet är väldigt kostnadseffektivt och effektivare än något annat alternativ som existerar vid tidpunkten. Saltet kan innehålla tillräckligt med värme för minst tio dagar i följd av dåligt väder, vilket passar området bra med de 105 klara och soliga dagar som Dover får årligen. För att bevisa detta låter Mária sin kusin bo i huset tillsammans med sin fru och barn under tiden som projektet pågår. Dover Sun House blir ett stort genombrott i solenergiutvecklingen även fast projektet väcker nästan lika mycket uppmärksamhet för de tre framgångsrika kvinnorna som ligger bakom det som för huset och systemet i sig.

Mária blir år 1952 den första mottagaren av Society of Women Engineers Achievement Award, deras högsta utmärkelse. Året efter tar hon jobb på College of Engineering vid New York University och sätter upp ett laboratorium så hon kan fortsätta sitt arbete med solenergi och olika sätt att använda solens värme. Av Ford Foundation får hon ett bidrag på 45 000 dollar för att utveckla en solugn för användning i fattiga länder. Kravet är att den ska kunna användas var som helst i världen, den ska vara lätt och billig att tillverka, samt kunna nå en temperatur på minst 180 grader, tillräckligt varmt för att baka bröd, även fast vädret utomhus är under tjugo grader. Mária levererar och hennes solugn börjar användas i byar och länder runtom i världen.

Under sitt arbete får Mária hjälp av Stella Kuylenstierna-Andrássy, en svenska gift med en ungersk hertig, och som i Sverige orsakat skandal med sin bok Pustan brinner, om sina upplevelser under andra världskriget. Stella kommer senare att göra sig ett namn själv inom solugnsteknologin med ett flertal patent i sitt namn.

År 1958 anställs Maria som forskningschef vid Princeton-avdelningen i Curtis-Wright Company och några år senare riktar hon sin uppmärksamhet mot skyn. Mellan 1961 och 1963 utvecklar hon material åt Apollo-projektet som ska klara de extrema temperaturerna i yttre rymden.

Förenta staternas första riktiga oljekris slår till på 1970-talet och regeringen vänder sig till forskarna för lösningar. Dr Karl Böer, en respekterad forskare inom solcellsenergi organiserar en konferens vid University of Delaware för att utveckla en byggnad som kallas Solar One, som skulle vara det första bostadshuset som helt drivs med elektricitet skapat av solenergi. Mária blir rekryterad för sin kunskap inom området. Teamet på tio består av de bästa arkitekterna och ingenjörerna i landet men Maria är ansvarig för 20 procent av arbetet. Hon har svar på allt. Byggnaden genererar ett stort intresse bland allmänheten och näringslivet och Mária ges äran för att ha lyft fram potentialen med solenergi som alternativ till fossila bränslen.

Hon utses till professor emeritus vid University of Delaware 1978 och slutar med aktiv forskning samma år men fortsätter att jobba som konsult för flera solenergiföretag fram till 1992. Bland annat hjälper hon år 1980 det amerikanska energidepartementet att utveckla och bygga det första helt solcellsdrivna hemmet.

Efter sjuttio år i USA återvänder Mária år 1995 för första gången till sin hemstad Budapest, Ungern. Under besöket avlider hon, bara några dagar innan sin nittiofemte födelsedag. Under sin karriär har hon registrerat mer än tjugo patent och hennes livslånga forskning inom solenergi har gett henne smeknamnet ”Sun Queen”.

”Sunlight will be used as a source of energy sooner or later…. why wait?”

– Maria Telkes